kronisk inflammatorisk enteropati

Hej, för att göra en lång historia kort, min unga hund har kämpat med kräkningar och dålig allmän hälsa sedan hon blev akut sjuk i början av januari. Igår diagnostiserades hon med en förändring i tunntarmen och, som ett resultat, mild kronisk inflammatorisk enteropati. Jag bytte hennes mat till Ari's Sensitive Stomach för fyra veckor sedan och såg en förbättring av hennes tillstånd, särskilt hennes avföring, men hon har fortsatt att kräkas. Veterinären anser att denna förbättring inte är tillräcklig för att anses idealisk och vill byta till hydrolyserade proteiner. Detta måste testas innan vi kan bedöma om medicinering också är nödvändig för att minska inflammationen, eller om maten i sig är tillräcklig. Jag känner därför att jag måste ge henne den rekommenderade maten och följa systemet så att hon kan få medicinering om hon behöver det. Min fråga är alltså: vilken erfarenhet har ni av sådana incidenter och hydrolyserad mat? Är det troligt att hon senare kommer att kunna övergå till ren mat när hon är i ett mer stabilt/neutralt tillstånd än hon är nu? Jag känner att det finns lite kunskap eller intresse för detta bland veterinärer; de är nöjda så länge de hittar något som löser problemet. Men enligt min mening är det inte idealiskt för henne att behöva leva resten av sitt liv på nedbrutna proteiner, med tapioka och rismjöl som huvudingredienser...

Hej! Jag förstår mycket väl att du känner så. Jag tror att det viktigaste just nu är att stabilisera henne och minska inflammationen, och att råd från veterinären alltid väger tyngst. Det är helt okej att byta till färsk mat när hon är mer stabil 💛 Bara för att du provar hydrolyserad mat nu betyder det inte att hon måste äta det resten av livet. Samtidigt skulle jag säga att om du känner att du inte blir helt hörd är det helt acceptabelt att söka en second opinion från en annan veterinär med intresse för mag-/näringsfrågor. Fortsätt, allt kommer att ordna sig till slut! 🌸
Hej igen! Det tog lång tid, diskussioner, om och men, en omgång kortison och därefter övergång till hydrolyserade proteiner, som hon har fått (uteslutande det) sedan dess. Kaotiskt ja, därför är det svårt att säga om det var fodret som var fel/rätt eller kortisonet som fick henne över knäcken, så att pilen gick i rätt riktning. Jag har lärt mig mycket om mig själv och ansvaret för mina egna val (på gott och ont), men viktigast av allt är att hon nu verkar stabil i fjärde veckan! Hon har äntligen varit sig själv igen och fått gnistan tillbaka<3 Visst har vi haft löpning samtidigt under de veckorna, vilket har bidragit, men nu börjar det lugna ner sig. Allt som allt nu, skulle jag säga att hon är som hon ska! Det enda jag kan se är att avföringen är ganska klumpig (tarmen som jobbar?), men…
Så otroligt skönt att läsa att hon nu verkar stabil och har fått tillbaka gnistan ❤️ Det är helt förståeligt att du är rädd för att förstöra något när ni äntligen har kommit dit. Här skulle jag tänka: ha inte bråttom. Fyra stabila veckor är jättebra, men vid kronisk enteropati/IBD-liknande problem är lugn och förutsägbarhet ofta det som ger tarmen bästa chansen att stabilisera sig. Jag skulle därför inte börja med älg eller andra nya proteiner ännu. Först skulle jag ha gett henne lite mer tid på det som fungerar och stöttat tarmen med Saccharomyces boulardii innan ni testar något nytt. S. boulardii kan vara ett bra val i sådana fall eftersom det inte är en vanlig probiotisk bakterie, utan en nyttig jästtyp som ofta används vid lös mage, obalans i tarmfloran och efter perioder med medicine…
Tack så mycket för svaret! Då provar vi det <3